Ligg steget före: Integrera hållbarhet i planeringen av din supply chain

För att den ofta är den största bidragande faktorn till ett företags CO2-utsläpp. Så om vi verkligen vill ha en positiv inverkan på planeten måste vi börja med att fokusera på vår supply chain och minska vårt koldioxidavtryck.

I den här artikeln frågar vi vår egen expert, Benjamin Obling, hur man kommer igång.

Hållbarhet är inte något nytt i näringslivet. Det är dock främst B2C-företag med direktkontakt med konsumenterna som har siktat på noll koldioxidutsläpp. B2B-företag har varit mer motsträviga. Men det ökande fokuset från intressenter och regleringar från styrande organ har börjat förändra paradigmet mot mer hårda lagregleringar.

”När hållbarhet hamnar i rampljuset kommer det inte längre bara att vara ett hobbyprojekt för de främsta aktörerna. Det håller på att bli en nödvändig praxis för företagen, som drivs på av de ökande kraven från kunder, intressenter och tillsynsmyndigheter ”, förklarar Obling.

Han förväntar sig att kraven på lagstiftning och hållbarhet kommer att öka under de kommande åren. Även om det för närvarande finns rapporteringskrav och vissa regleringar på plats, kommer det att finnas strängare lagar i framtiden. Företagen kommer att behöva anpassa sig och vara proaktiva när det gäller att minska sitt koldioxidavtryck för att undvika juridiska problem och skadat rykte.

Även B2B-kunderna kräver transparens när det gäller koldioxidutsläppen från de varor de köper. Som ett resultat av detta måste företagen se över hela leveranskedjan och vidta åtgärder för att minska sina koldioxidutsläpp. Trycket från kunder och konsumenter kommer bara att öka, menar Obling, och företag som inte tar frågan på allvar riskerar att förlora affärer.

Om du vill ha en konkurrensfördel under de kommande åren är det viktigt att du sätter upp hållbarhetsmål i planeringen av din leveranskedja. För att kunna göra det behöver företagen en fullständig och detaljerad bild av sina utsläpp, inklusive scope ett, två och tre:

• Scope 1: Direkta utsläpp från ett företags egna aktiviteter eller källor, som till exempel utsläpp från en tillverkningsanläggning som ägs och drivs av företaget.
• Scope 2: Indirekta utsläpp från inköpt el, värme eller kyla som ett företag använder.
• Scope 3: Alla andra indirekta utsläpp från källor som ett företag inte äger eller kontrollerar, till exempel utsläpp från produktion av inköpta varor och tjänster, anställdas pendling eller avfallshantering.

”I dagsläget är det nästan inga företag som har ett så detaljerat fotavtryck, och de flesta befinner sig fortfarande i stadiet där man sätter upp mål och gör PowerPoint-presentationer om sina ambitioner. Det svåra är hur man ska operationalisera hållbarhetsinitiativen och påverka de totala utsläppen, vilket kommer att bli allt svårare i takt med att utsläppsminskningarna ökar.”

De lågt hängande frukterna är relativt lätta att genomföra. Det handlar till exempel om att minska flygresorna och övergå till sjötransporter, och att gå från fossila bränslen till vindkraft. Men de kommer inte att räcka för att uppnå långsiktiga hållbarhetsmål. För att uppnå konkurrensfördelar måste företagen simulera och beräkna hur de kan förändra sina utsläpp och var de kommer att hamna i slutet av året eller nästa år – även med hänsyn till alternativen i scope 3.

För att kunna göra detta måste företagen känna till hela utsläppsbilden, inklusive indirekta utsläpp. Detta hjälper dem att identifiera områden där de kan göra störst skillnad och vidta nödvändiga åtgärder för att minska sina utsläpp.

När företag försöker minska sina CO2-utsläpp står de inför en svår förändring av hur de måste bedriva sin verksamhet. Denna förändring kan vara utmanande och de flesta ansvariga för supply chain är medvetna om vikten av hållbarhet, men de kanske inte prioriterar det lika högt som konventionella mål. Hållbarhet utgör en ny dimension som företagen måste optimera tillsammans med lönsamheten. Det knepiga är att företagen nu har två maximeringsmål, vilket gör det svårare att balansera lönsamhet med hållbarhetsmål.

”Att hitta sätt att minska utsläppen utan att skada vinsten alltför mycket kräver noggrann planering och strategi. Företagen måste sätta upp lönsamheten tillsammans med CO2 och sedan se till att de genomför CO2-minskningarna där det skadar deras vinst minst, så att de fortfarande gör mest vinst, men förorenar mindre”, förklarar Obling.

Denna balansgång kan vara särskilt svår när företag har flera olika maximeringsmål. Det är viktigt att fokusera på att optimera båda dimensionerna samtidigt som man undviker negativ påverkan på endera. Med detta tillvägagångssätt kan företagen balansera kraven på hållbarhet med behovet av att förbli lönsamma.

Att komma igång med processen är en svår uppgift för de flesta som arbetar med supply chain. Men att komma igång är avgörande. Våra råd för att implementera hållbarhetsåtgärder och hållbarhetsmedvetenhet i planeringen av din supply chain lyder ungefär så här:

• För det första är djup transparens avgörande för att företagen ska få en heltäckande förståelse för sina utsläpp. Det innebär att man måste gå längre än bara de totala utsläppen och känna till specifika detaljer som produkter, kunder, rutter och transportmedel som bidrar till utsläppen. Det är först när transparensen är djup som företagen kan börja identifiera områden där förbättringar kan göras.
• För det andra är simuleringar och prognoser nödvändiga för att bedöma hur olika initiativ påverkar utsläppen. Genom att simulera förändringar som att ändra transportrutter eller använda andra transportmedel kan företagen beräkna hur dessa förändringar kommer att påverka deras utsläpp.
• För det tredje kan företagen sätta upp operativa mål baserat på initiativen och baslinjen. Detta innebär att man identifierar specifika mål att arbeta mot och regelbundet följer upp framstegen mot dessa mål. Det är viktigt att se till att målen är realistiska och möjliga att uppnå. Kontinuerlig övervakning är avgörande för att företagen ska kunna följa upp sina framsteg mot målen. Det innebär att man inte bara följer upp de totala utsläppen, utan också de framsteg som görs inom ramen för enskilda initiativ.

Det räcker inte med breda antaganden och totala trender, utan företagen måste fokusera på operativa detaljer för att lyckas med hållbarhetsarbetet. Det innebär att man måste gå bortom högt ställda mål och breda antaganden för att identifiera specifika förbättringsområden och göra operativa förändringar för att uppnå hållbarhetsmålen.

Företagen måste ha en helhetssyn på utsläppen och mäta dem från scope ett till tre. Det räcker inte att mäta på en aggregerad nivå eller att bara fokusera på scope ett och två. Att flytta utsläpp från scope 1 till scope 3, till exempel genom att outsourca transporter till ett transportföretag, kan minska företagets mätning men kommer inte att göra något gott i världen.

Enligt Obling kommer scope-klassificeringen sannolikt att försvinna i framtiden, och därför kan man lika gärna beakta alla tre scope redan nu, annars kommer ens ansträngningar att vara förgäves. ”Hållbarhet närmar sig supply chain-planering som ett tåg. Och det är skrämmande för vissa. Det är dock viktigt att notera att tåget måste komma, och vi måste se till att vi har transparens och simuleringsmöjligheter.”

Genom att vara redo kan vi balansera minskade CO2-utsläpp med lönsamhet, vilket är avgörande för att förbli lönsamma samtidigt som vi arbetar med hållbarhet. Om du inte kliver på hållbarhetståget kommer du att behöva vinka när tåget lämnar stationen utan dig.